Bland pyramider och myrar

Vart ska vi börja? Den senaste turen i Vålådalen var helt fantastisk, framför allt när vi tittar tillbaka på den såhär i efterhand, det är ofta så. För visst satte den oss på prov också, liksom den förra turen. Så vi börjar väl från början helt enkelt!
 
Med den förra turen i bakhuvudet(ni vet den när Isa rymde och gick tillbaka till starten) var vi taggade på en ny övernattningstur där hästarna faktiskt var kvar på morgonen. Vi höll våra tummar, tår och hovar helt enkelt!
Vi bestämde oss att utgå från Vålådalens turiststation denna gång, eftersom vi var väldigt trötta på leden från Vallbo, då vi fick gå den ett antal gånger upp och ner för att leta efter Isa. 
 
turen började med ett vad över Vålån
 
Såhär i efterhand var detta inte det bästa valet, då den leden mestadels bestod av myrmark. Hästarna tycker såklart det är lite obehagligt att sjunka ner men jobbigast tror jag att vi tyckte det var. Det tar väldigt mycket energi att oroa sig för om nästa steg ska bära eller brista. Hästarna sjönk ner ordentligt med bakbenen några gånger så de fick kasta sig upp igen(vi ledde såklart hästarna över dessa myrar). I nästa steg så var de lugna igen och letade efter närmsta grässtrå så de verkade inte tycka det var någon big deal direkt.
  
När den sista myren var besegrad(några fick vi gå runt) och vi kommit upp en bit mot kalfjället bestämde vi oss för att slå läger något tidigare än tänkt eftersom mörkret smög sig på ganska snabbt. Vi hittade en toppen lägerplats på en liten ås med fjällbjörkar med utsikt över platåerna vid pyramiderna, och en bäck alldeles nedanför. 
Hästarna stod relativt lugna under natten även om vi sov ganska dåligt och tittade till dom så fort vi hörde minsta ljud.
 
 Vi klev upp vid 6.30 och denna morgon var en av de bästa jag upplevt på fjället. Dimman låg som ett lock runt oss, solens första strålar lös igenom och sedan skingrades dimman allteftersom. Det var sådär höstigt, ni vet lite kallt, men när solen kommer fram så värmer den upp hela dig.
 
 
 
Vi gick ner till bäcken för att äta frukost, hästarna gräs och vi vår blåbärsgröt. Det var fantastiskt att uppleva denna morgon tillsammans med hästarna. Att höra de tugga av de något bruna gräset medans vi njöt i morgonsolen.
vi fick nästan känslan av att vara på savannen
Klara och Isa påväg upp från bäcken till lägret
 
När vi packat ihop vårt läger fortsatte vi mot Issjödalen. Vid detta laget värmde solen riktigt ordentligt så vi var sugna på ett dopp!
 
Väl framme bytte vi om, hoppade upp på hästarna och gav oss ut i vattnet. Som namnet tyder så var det inte alls så härligt som det ser ut i Issjön. Det var inte sådär lite kallt och hurvigt, utan det var så jädrans kallt, rent ut sagt ISKALLT! Men det var värt det, vattnet är sådär klart och skiftar i grönt och blått.
KALLT!
 
Efter en lunch vid Issjön och en mindre tupplur i solen begav vi oss mot det sista målet för turen, pyramiderna. Det är inlandsisen som skapat dessa häftiga formationer i landskapet. Platåerna som omger pyramiderna är perfekta att rida på!
 
 
Vi vill såklart än en gång tacka våra fantastiska sponsorer:
 
Klättermusen, för fantastiska kläder som bevisar att de passar till allt, även ridning. Skalbyxan Durin ger varken skav eller är osmidig. Den har stretch på rätt ställen och inga jobbiga sömmar på insidan benet. Duntröjan Liv har vi använt slaviskt på kvällar och mornar, för i fjällen är det sällan någon varm sommar.
 
Eric på Friluftsmeny, för att du underlättat våra blodsockerfall och gett oss mat på ett kick efter jobbiga strapatser. Det är dessutom väldigt goda, du har helt klart ändrat vår syn på frystorkad mat!
3